Medborgare: ett manifest

Del I

Ordet demokrati har tryckts många gånger. Ändå kan jag inte tillräckligt ofta upprepa att det är ett ord vars innersta kärna fortfarande sover, ouppväckt, trots den resonans och de många häftiga stormar som format dess stavelser, i skrift eller tal. Det är ett stort ord, vars historia, förmodar jag, fortfarande är oskriven, då denna historia ännu måste utspelas.

Walt Whitman, ‘Democratic Vistas’ 

Demokrati ligger slumrande, men även i vilande tillstånd bibehåller termen ‘medborgare’ en känsla av förundran. Att handla som en medborgare är att ge uttryck för ett jämlikt ideal; att vara medborgerligt sinnad är att vara medveten om den inverkan en enskilds handlingar kan ha. Målet med detta manifest är att skissera medborgarskapets centrala grundsatser och beskriva några av de hinder som står i vägen för ett större samhällsengagemang. Det tillvägagångssätt som har valts är uppmanande snarare än normativt, det bygger på tron att beteende inte kan kodifieras i lag men odlas fram av ‘hjärtats vanor’ som i sin tur har formats av vår miljö och vår etik.

Medborgarna i en modern nationalstat bor inom ett område med omedelbar samhörighetskänsla, ändå känner vi oss ‘bortkopplade’, som om vi kringgås av maktens centrala nätverk. Vi lever ett distanserat liv med en känsla av förminskat medborgerligt utrymme, det vill säga det utrymme som människor har ett allmänt intresse av och där man möts som medborgare. Idén om demokrati som ett gemensamt projekt har ersatts av ett synsätt som förankrar mänsklig motivation i konkurrens och som talar om ‘individen och samhället’ som om dessa vore motsatser. Detta synsätt föder en attityd av ömsesidig misstänksamhet och förklarar hur ett samhälle med sådan förmåga kan ha blivit så tveksamt inför sin egen potential. ‘Cyniskt chic’ verkar vara det senaste modet och är en kladdig sirap som sipprar in i varje por av den politiska kroppen och försvagar musklerna och suger ut musten. Då vi nu försöker återuppliva den sociala etiken är det värt att beakta en anonym medborgares råd: “Låt oss lämna pessimismen åt bättre tider”.

Medborgarskap är ett gemensamt språk som förenar distinkt olika dialekter. Dess förmåga att hålla samman samhället är beroende av en gemensam standard för medborgerlig ‘läskunnighet’, men denna kunnighet försvagas av bestående skillnader i utbildning, hälsa och välstånd. I många parlamentariska demokratier förvärras dessa skillnader av en politisk klass som – i motsats till sin retorik – är djupt misstänksam mot väljarkåren. En miljö som gynnar medborgerlig förening skulle kräva en radikal omfördelning av makten, bort från den nuvarande modellen av marknadsbaserad centralisering som, paradoxalt nog, härstammar från en misstro mot både staten och individen. Genom att överlåta beslutsfattandet till marknaden och genomförandet av politiken till avlägsna chefer, så har den ‘liberala’ kapitalismen lyckats urholka den offentliga sfären, nedmontera socialdemokratins infrastruktur och länsa omgivningen på platser för medborgerlig gemenskap. Denna lösning har devalverat förtroendet, som är valutan medborgare emellan, ett underskott som skapar och vidmakthåller ohövlighet och kastar tvivel över möjligheten till ömsesidiga relationer. Om vi ska skapa en medborgerlig identitet, är det först nödvändigt att förstärka vår tro på individers förmåga att bli kritiska och kreativa medborgare. Endast genom att göra detta kan vi lägga de grundstenar som krävs för det ‘medborgerliga uppvaknande’ som kan blåsa liv i demokratin.

Spridningen av auktoritär kapitalism i tidigare kommunistiska stater sätter tydligt fokus på de val vår vacklande demokrati står inför: valet mellan ett förhållningssätt som underlättar medverkan och kräver att medborgare aktivt engagerar sig, eller en som begränsar den och kräver att den hämmas. I den repressiva modellen pantsätter individer sina medborgerliga rättigheter i utbyte mot konsumtionens frihet. De blir därmed offer för ‘lättjans slaveri’ och förvägras en mer givande form av medborgerlig frihet. Värderingarna i vår nuvarande kultur pekar i denna riktning, men ett sådant fokus på materiell berikning kan ej uppfylla de sociala och andliga behov som existerar i ett allt mer söndermalt samhälle. Istället för att ge näring åt medborgarnas förmåga för empati, infantiliserar konsumtionskulturen dem, håller dem kvar i en ‘evig barndom’. Med denna form av paternalism tillvänjs individen till sina egna önskningar: tystade som medborgare uttrycker de sig istället som konsumenter, men fastnar bara i en nedåtgående spiral som drivs av missnöje och en önskan om omedelbar tillfredsställelse. Då konsumismen blåser upp egot, hämmar den fantasin; dess individualistiska ideologi har kvävt individualiteten mer effektivt än någon annan ‘konformitetskultur’, delvis för att den lägger beslag på alla former av uppror. Det har gått så långt att en så stor del av vår kreativa energi kanaliseras till konsumtion att det har blivit svårt att ens föreställa sig något annat levnadssätt. (Häri ligger egalitarismens paradox: att jämlika levnadsförhållanden leder till mer mångsidig uttrycksfullhet). Att vägra delta i det oändliga konsumtionsracet innebär inte att vända ryggen mot världen, utan att ‘avtäcka’ den, att se den och dess invånare i harmoni.

Utvecklingen av ett medborgerligt medvetande kräver en övergång från konsumentdemokrati till medborgerlig demokrati, från en strategi som försöker efterlikna marknaden till en som placerar val inom etiska ramar. För närvarande konsumerar individerna socialpolitiken, de deltar inte i dess utformning; de får rösta men de är inte delaktiga i att formulera frågorna eller utforma villkoren för debatten. Följaktligen blir deras roll tvådimensionell – de kan välja om de vill ‘köpa’ eller inte – och, i slutändan passiv, i synnerhet i en miljö så starkt förmedlad av en kommersiell press. Som kontrast är en medborgerlig demokrati noga övervägd och aktiv – den ställer krav istället för att bara ställa frågor – i vetskap om att medborgarna själva förändras genom politiskt engagemang. Medan konsumentdemokrati är förankrad i marknadens oundvikliga ojämlikhet, så utgår medborgerlig demokrati från premissen att medborgarna är jämlika samarbetspartners, och medan vi har olika smak som konsumenter, delar vi medborgerliga strävanden – om rena, gröna gemensamma ytor, lokala tjänster av hög kvalitet och ett rikt och varierat kulturliv. Hjärtat i denna omvandling utgörs av skapandet av en medborgerlig kultur, en kultur som är upplyftande, experimentell och sprungen ur höga förväntningar. Framförallt är en medborgerlig kultur byggd på ömsesidigt erkännande, på så sätt att dess etiska kärna utgörs av ömsesidigt beroende. Medborgerligt engagemang sätts före privat samlande, något som inte baseras enbart på monetär ersättning – lärare till exempel, belönas på sätt som inte kan mätas enbart i materiella termer – utan i hur vi värdesätter arbete och ger det betydelse. Men viktigast av allt, denna kultur inser att stora inkomstklyftor utgör en risk för varje medborgare och lidandets gömda ansikte kunde mycket väl ha varit, eller kan mycket väl vara, vårt eget. 

Ett manifest måste manifesteras om det ska rättfärdiga sin ambition och detta måste färdigställas och revideras genom utövande av medborgerliga handlingar. Medborgarskapets senaste utmaning kan visa sig vara dess svåraste hitintills, då hindren ligger inbäddade i vår vardag, resultaten av gamla vanor och okritiskt arv. Skeptikerna hävdar att demokratins öde redan har skrivits, att dess stjärna är på nedgång och att det är denna generations lott att spela ut dess slutliga skede. Detta underskattar det medborgerliga idealets attraktionskraft – giftermålet mellan ‘det goda livet’ och ‘allmännyttan’ – samt vår vilja och lust att ta oss an svåra uppgifter. Den ekonomiska människan, med sina begränsade uträkningar och sin robusta självbevarelsedrift, är oförmögen att kartlägga vidden av mänskliga ambitioner.  Ur dennes skugga träder en ädlare varelse fram: medmänniskan, ett socialt djur som ser en värld bortom sig själv. Detta erkännande av vår gemensamma rikedom kan väcka den medborgerliga fantasin; den föds då man inser att ‘konsten att leva’ ej uppnås i isolerat tillstånd utan tillsammans med och för andra – i ett samhälle som vågar vara sant mot ordet ‘Demokrati’ och vars medborgare utövar det varje dag. 

Del II

(I englighet med författarens önskan, har jag använt den könsneutrala termen ‘hen’ istället för ‘han’ eller ‘hon’) 

• En medborgare kan vara en medborgare närsomhelst och varsomhelst.

• En medborgares status definieras inte av regeringen, den härrör inte från staten: den existerar tack vare samhället självt. Ens identitet som medborgare överskrider geografi och kön, sexualitet och etnicitet, yrke och religion: medborgarskapet accepterar människan som en komplett, men ofullkomlig individ oavsett ursprung eller tillhörighet.

• En medborgare utvecklas och i denna process berikas samhället. Ens medborgarskap är aldrig statiskt utan utövas i varje handling och interaktion. En medborgare förnyar sitt medborgarskap varje dag.

• En medborgare värdesätter offentliga rum. Dessa ses inte som något man bara passerar igenom utan som utrymmen man bebor, där förändring och skapande sker. Man vårdar dessa utrymmen och är uppmärksam på dess konst och arkitektur.  

• En medborgare skyddar och bevarar naturen och utvärderar sin påverkan på lokala och globala ekosystem. Medborgare är medvetna om den biologiska mångfaldens känslighet: förlusten av en art är bestående och oersättlig och kan inte uppvägas av ökad tillväxt, oavsett storlek. En medborgare är förvaltare – inte ägare – av mark, och ser jorden som ett delat hem snarare än en resurs som ska förbrukas. Hen arbetar inom samhället för att skapa ett levande landskap som är beboeligt, välkomnande och hållbart, med minimala ljud-, luft-, och ljusföroreningar.

• En medborgare har makt. Denna makt utövas varje dag, aktivt genom val och passivt genom försummelse. En medborgare tänker på hur denna makt påverkar andra och missbrukar den inte, utan respekterar sin egen och sina medmänniskors makt.

• En medborgare är inte en cyniker. Cynism är de maktlösas tillflykt.

• En medborgare skapar de förutsättningar som krävs för att medborgarskapet ska blomstra. En medborgare arbetar för att motverka utanförskap, apati, socialt förfall och för att främja den medborgerliga självbilden.

•En medborgare förkastar inte politiken på grund av politikers brister. En medborgare är en politisk varelse.

•En medborgare röstar och uppmuntrar andra att göra detsamma. Hen följer valkampanjer noga och tar tillfället i akt att bedöma huruvida politiker har uppnått sina mål och löften. Men en medborgare inser även begränsningarna för folkvalda politiker och val som uttrycksform och strävar efter att underlätta för förändring dagligen i mindre formella sammanhang, där politiker inte jagar röster eller är lyhörda.

• En medborgare är internationalist och arbetar för frihet, jämlikhet och rättvisa i jordens alla hörn. Medborgare underskattar aldrig vikten av sina val: ingen handling står isolerad.

• En medborgare är medveten om den egna konsumtionens etiska implikationer, hur den påverkar arbetstagarrättigheter, djurens rättigheter och miljön. Medborgare hävdar att universella normer inom dessa områden är en integrerad del av ett rättvist handelssystem och är viktiga för att skapa lika förutsättningar för nya tillväxtekonomier. 

• En medborgare förstår hur marknader fungerar och sviktar, samt stegen regeringar kan vidta för att mildra nedgångar.  Medborgare motsätter sig privatisering av offentliga inrättningar och försäkrar sig om att grundläggande samhällelig infrastruktur fungerar under offentligt styre.

• En medborgare främjar demokratin på arbetsplatsen och förespråkar samarbetsmodeller som kooperativ och gemensamhetsanläggningar. Medborgare stödjer mekanismer som placerar dem i centrum av beslutfattandet som t.ex. deltagarstyrd budgetbehandling och medborgarjurys och de förespråkar även att ämbeten fördelas genom lottdragning som ett sätt att skapa en engagerad och kunnig medborgarkår.

• En medborgare är närvarande, ej representerad, och deltar villigt.

• En medborgare är medveten om hur kön och sexualitet framställs i media och på marknaden och ifrågasätter den trend som infantiliserar individer eller gör dem till produkter.

• En medborgare försvarar det offentliga rummets integritet som en neutral plats fri från reklam. I detta syfte stödjer medborgare restriktioner av reklam i miljöer där individen inte kan välja bort det, samt reglering av förtäckt reklam riktat mot barn.

• En medborgare är även en ’nätborgare’ och anser att internet är en plats för medborgerligt engagemang. Medborgare behandlar cyberrymden som en förlängning av den offentliga sfären och arbetar för att den ska förbli en allmän plats med lika behandling av all trafik oavsett innehåll eller plattform.

• En medborgare är medveten om hur nyheter presenteras och prioriteras och är omdömesgill i sin konsumtion av nyheter. Hen håller sig informerad om utvecklingen, inrikes såväl som utrikes, genom diverse olika källor och utmanar redaktörer att framhäva de artiklar med långsiktiga konsekvenser. Journalister inser att de har ett ofantligt inflytande och att de har ett motsvarande ansvar och att detta inte förminskas av kommersiella åtaganden.  På samma sätt är medborgare vaksamma för allt som urholkar tryckfriheten

• En medborgare förstår att sociala och politiska problem ofta är komplexa och söker inte enkla svar på svåra frågor.

• En medborgare konfronterar en kultur av rädsla då den manifesterar sig på gatorna och manipuleras i media. Medborgare sätter sig emot normaliseringen av övervakning som en vardagsföreteelse, samt allt annat som underminerar medborgerliga friheter, framförallt för dem som inte kan försvara sina egna rättigheter.

•En medborgare respekterar lagen och bekantar sig med de juridiska processerna. Hen lär sig hur lagar skapas, hur de utvecklas och hur de kan överklagas.  

• En medborgare är vaksam mot odemokratiskt inflytande i den offentliga sfären och uppmärksam på de hot monopol utgör för det civila samhällets tillväxt. Medborgare kräver tillgång till en mångfald av åsikter i media baserat på att ett öppet samhälle inte nödvändigtvis är demokratiskt, men en demokrati är - till sin natur - öppen. Medborgare kräver att politiker är öppna avseende betydelsen av lobbyverksamhet vid utformandet och genomförandet av politiken.

• En medborgare har ett kosmopolitiskt synsätt: hen kombinerar en universell syn på etik med en uppskattning för olika sätt att se på saker. Medborgare avvisar inskränkthet och kulturell relativism och motsätter sig segregering av offentliga platser – oavsett om det är ett getto eller ett skyddat bostadsområde.

• En medborgare betraktar ojämlikhet som ett hinder för social sammanhållning och uppmärksammar skillnader i möjligheter för individer överallt.

• En medborgare bidrar till att skapa en miljö där folk är medvetna om – och uppmärksamma på – den egna fysiska och psykiska hälsan och där behandlingar är allmänt tillgängliga och gratis där de tillhandahålls.  Medborgare lär sig om skydd och förebyggande åtgärder både för egen och allmän del och bidrar, då möjligt, med blod- och organdonation. En medborgare är medveten om de utmaningar som funktionshindrade medborgare ställs inför och arbetar för att skapa ökad tillgänglighet till offentliga platser; en medborgare arbetar för att lindra andra medborgares umbäranden.

• En medborgare utmanar en kultur av låga förväntningar. Medborgare är ambitiösa – för sin egen personliga utveckling och för samhällets välfärd och utveckling.

• En medborgare är både lärare och elev samt förespråkar livslångt lärande. Medborgare motsätter sig marknadsanpassning av utbildning och framhäver istället dess betydelse för utvecklingen av kritiskt och kreativt tänkande

•En medborgare studerar människans prestationer, så hen kan förstå sina medmänniskors potential. 
• En medborgare studerar mänsklig grymhet, så att hen kan förstå sina medmänniskors potential.
• En medborgare studerar livet däremellan.

• En medborgare är nyfiken på andra kulturer och civilisationer och tar tillfället i akt att resa och lära sig olika språk.  

• En medborgare behandlar främlingar som medmänniskor. Hen ser andra individers medborgarskap som beständigt, men anser det egna medborgarskapet avhängigt av sitt eget engagemang.

• En medborgares samvete är hens kompass. Medborgare lever sig in och anser att inlevelse är en förutsättning för gott omdöme, inte ett substitut för det.

• En medborgare är öppen för idéer från alla religiösa traditioner och avvisar (på detta vis) dogmer.  Hen är öppen för underverk och förnuft, samt för fantasins kraft.   

• En medborgare ser till rymden för en ökad förståelse för var och vem vi är. Medborgare ser utforskandet av vårt universum som det yttersta uttrycket för mänsklig ambition, samt som en möjlighet till globalt samarbete. Dessutom kan dessa ansträngningar utöka vår kunskap om jordens biosfär och fungera som en katalysator för tekniska och vetenskapliga innovationer.

• En medborgare ser inte all aktivitet som en affärsoperation. Hen vet att det som är värdefullt inte alltid kan förstås i termer av vad som är användbart och att många givande handlingar inte ger någon materiell vinning.  

• En medborgare intresserar sig för konsterna och värdesätter den inblick konsten ger oss i det universella tillståndet. Hen förstår att konsten utrustar medborgare med ett språk som de kan använda för att interagera med omvärlden och erkänner dess förmåga att framhäva skönhet, inspirera till empati och belysa människans värdighet. Hen ser till så att alla medborgare introduceras till konsten vid tidig ålder och att de uppmanas att fråga och experimentera.

• En medborgare intresserar sig för vetenskapen och värdesätter den inblick vetenskapen ger oss i det universella tillståndet. Hen förstår att vetenskapen utrustar medborgaren med ett ordförråd som kan användas för att förstå omvärlden och erkänner dess förmåga att uppenbara naturen, föra kulturen framåt och förhöja vår livskvalitet. Hen ser till så att alla medborgare introduceras till vetenskapen vid tidig ålder och att de uppmanas fråga och experimentera.

• En medborgare utmanar sig själv att tänka fritt och förstår att det är en evigt pågående utmaning att behålla denna självständighet. Hen vågar bryta ny mark, i vetskap om att utforskning är vägen till uppfinnande.

• En medborgare granskar de frågor som uppstår till följd av framsteg inom biomedicinsk teknologi och begär att universell genetisk information ska vara offentlig. Medborgare breddar etiska debatter till att innesluta frågor om självbestämmanderätt och icke-konformitet och tar steg – om nödvändigt genom lagstiftning - för att säkra individers rätt till en självständig identitet.

• En medborgare reflekterar över vad det betyder att vara medborgare. Hen diskuterar medborgarskap med dem omkring sig och föreslår sätt som det kan utvecklas på.  

• En medborgare är en förebild och tänker i synnerhet på sitt inflytande på yngre medborgare. Hen är medveten om det goda exemplets makt och hur omgivningen definierar och belönar prestationer. Medborgare skapar en omtänksam och trygg miljö för barn, intresserar sig för deras utveckling och förmedlar även begreppet medborgarskap till dem.  

• En medborgare uppskattar tidigare generationers insatser. Hen studerar deras kamp och hedrar deras uppoffringar, medveten om varje generations ansvar för nästkommande. Hen arbetar för att skapa förhållanden som gör det möjligt för äldre att leva värdigt och ser detta som en handling av ömsesidighet, inte välgörenhet.

• En medborgare inser vikten av erkännande. Hen erkänner de medborgerliga insatser som andra gör, trots att hen själv inte söker belöning för sina egna goda handlingar.

• En medborgare begär mer av sig själv än av andra.

• En medborgare vårdar medborgarskapets anda. Hen förstår att medborgerlig dygd är vanemässig och med övning kommer färdighet. 

• En medborgare strävar framförallt efter att vara medborgare.  

Benjamin Ramm
London
Våren 2011

Översättning av Emma Henrikson
juni 2012